everyrosehasitsthorn - Berättelse [fort.]

Hon vaknar upp, allt är suddigt och hon känner en enorm smärta i bakhuvudet. Det känns som hom blöder, hon tänker lyfta handen för att känna, men det går inte, hon sitter fast. Vad är det här? Hon känner paniken smyga, hon försöker ta det lungt, men hon inser att även hennes fötter är ihopbundna. Hon får panik och tårarna börjar rinna på hennes kinder. Hon tittar sig om kring i rummet, helt tomt utom ett bord, två stolar varav en hon sitter på, fastbunden. Hon tittar bakom sig, det finns en dörr med ett glasfönster och hon kan se två gestalter utanför, dem pratar, hon kan nätt och jämt höra vad demm säger. Något om en kod. Och något om hennes pappa. Vad är det här? En av gestalterna öppnar dörren och kommer in. Gestalten sätter sig på stolen på andra sisan bordet henne. Han harklar sig och börjar prata
"Vars är koden?"
Hon tittar på honom, med tårar i ögonen, hon känner klumppen i halsen, rädslan i kroppen, hon får inte fram ett ljud. Han höjer rösten säger samma sak igen
"Vars är koden!"
"V-va-d p-pra-atar d-du om?"
Lyckas hon få fram.
Han blänger på henne
"Du vet mycket väl vad jag pratar om, ungjävel"
Hon stammar fram ett nej samtidigt som hon skakar på huvudet. Han reser sig upp hastigt och tänker just börja skrika på henne, när en annan gestalt kommer in genom dörren och går fram till mannen, denna gestalt är en kvinna. Med en väldigt feminin och len röst pratar hon med mannen
"Jag tror inte flickan vet något, Max Milner höll alla sina projekt undangömda och hemliga, det finns ingen chans att hon vet något om det"
Mannen tittar argsint på flickan, sen på kvinnan
"Så varför tog den hit HENNE?!"
Sa han argt och pekade på flickan
"Jag vet inte"
Sa kvinnan med en mjuk röst
"Aja vi får göra oss av med henne sen"
Sa han och gick ut ur rummet, strax därefter följde även kvinnan med ut ur rummet.
Så satt hon där ensam i rummet och hade ingenn aning om vad det handlade om, var hon var eller hur hon skulle komma därifrån och något som satt sig på hennes tankar var "göra oss av med henne sen", vad menade dme med det? Hon fruktade det värsta. Hon fattade ingenting, allt hon visste var att hon var tvungen att ta sig därifrån så fort som möjligt.